Johnny Munkhammar skrev på denna blogg från 2004 till sin död 2012. Bloggen är upprätthållen som ett minne och som referens till Johnnys arbete av Johnny Munkhammars minnesfond.

This blog was operated by Johnny Munkhammar from 2004 until 2012 when he passed away. This blog is now in a memorialized state and operated by the Johnny Munkhammar fund.
Prenumerera på nyhetsbrevet munkhammar.org
Friday 29/03/2024, 02:28:03

02/06/2006 11:03:30 am
När förbjuds man gå ut om det är halt? Nu har således infrastrukturminister Ulrica Messing (s) föreslagit att alla cyklister ska tvingas bära hjälm. Syftet sägs vara att minska antalet döda och skadade cyklister per år i trafiken. Vad är väl ett så litet tvång mot dessa goda effekter?

Mycket. I själva verket må detta förslag isolerat vara litet, men den principiella grunden är helt fel. Och sammantaget kan förslag som dessa få omfattande konsekvenser för vår frihet.

Det är lite som talesättet att man bör unvika livet för att man kan dö av det. Om staten ska tvinga oss att avstå från allt riskabelt, var hamnar vi då? När får vi inte äta grillat, resa var vi vill, vara i solen, gå ut när det är halt eller hålla på med sporter man kan skadas av?

Gör vi absolut ingenting är möjligen risken att drabbas av något begränsad. Men vad är ett sådant liv värt?

Delvis är dessa tvångsförslag konsekvenser av att en mängd företeelser - som sjukvård - är skattefinansierade. Då blir det andras angelägenhet hur jag lever mitt liv. Då får de skäl att lägga sig i.

Det finns systemförklaringar, men det gör inte principen bättre. Förespråkarna säger då att vi ju redan har bilbältestvång, så varför inte också detta? Precis, "the slippery slope". Har man infört ett tvång så halkar de andra med. Och var slutar det?

Politiker sätter upp stora, breda, makromål som nollvision och annat. Sedan begränsar de vår frihet för att nå dit så de kan visa oss att de har varit duktiga.

Nej, hellre frihet, tack.

<-- Home
RSS 2.0