22/12/2005 12:20:04 pm
Vem överraskas av utvecklingen på Migrationsverket? När familjer avvisas från Sverige firar personal på Migrationsverket än med Champagne, än med kaffe och tårta. Detta har nu uppmärksammats, debatten är igång och chefer får gå. Men detta är inga nyheter. Inte minst har Merit Wager, Medborgarnas Flyktingombudsman (MFO), uppmärksammat liknande händelser i åratal.

Den 14 april besökte jag, tillsammans med Merit, Tove Lifvendahl, Maria Rankka, Mauricio Rojas och några till GD Janna Vallik för en halvdags diskussion. Läs min analys här. Merit - som inte direkt är glatt naiv i dessa frågor - har förtroende för Valliks vilja att byta kurs på verket, inte minst avseende den kultur som kan finnas hos en del personal. Även jag såg henne som en vettig person som har en tydlig förändringsagenda.

Men Migrationsverket är en supertanker som är svår att vända. Som en f d anställd kunde berätta igår på TV4-Nyheterna börjar många där med en vilja att göra en humanitär insats och slutar i motsatsen. Flera goda vänner till mig arbetar också där, med denna vilja, men finner det säkerligen svårt. Problemet är att det i grunden är en gränskontroll, en sorts avvisningsverk. När den svenska arbetsmarknaden stängdes efter 1968 - som krav från LO - krävdes ett verk som upprätthöll denna gräns.

Det är svårt att administrera en inhuman politik på ett humant vis. Därmed ska inte cynism och felsteg ursäktas, men orsakerna ska sökas där de kan finnas. Grundorsaken är en politik som har stängt gränsen. Därmed ligger ansvaret inte hos GD utan hos Persson. Och hos Wanja Lundby Wedin. Där ska ansvar utkrävas och de borde påminnas om vilket elände deras politik orsakar.