Johnny Munkhammar skrev på denna blogg från 2004 till sin död 2012. Bloggen är upprätthållen som ett minne och som referens till Johnnys arbete av Johnny Munkhammars minnesfond.

This blog was operated by Johnny Munkhammar from 2004 until 2012 when he passed away. This blog is now in a memorialized state and operated by the Johnny Munkhammar fund.
Prenumerera på nyhetsbrevet munkhammar.org
Friday 29/03/2024, 09:46:33

07/03/2005 10:43:50 am
Nuder halvvägs: inser utmaningen men har fel lösningar. För ett år sedan var fokus i inrikesdebatten huruvida allt är bra eller inte, om vi redan lever i det bästa av samhällen eller om förändring krävs. Nu är utgångspunkten för nästan alla att samhällsmodellen inte fungerar, att den står inför avgörande utmaningar, och att förändring krävs. Bra - långt gånget. Frågan blir då vilka förändringar som vore bäst för att skapa ett bättre samhälle med högre tillväxt och bättre välfärd. Finansminister Pär Nuder har tidigare talat om höjt skattetryck. I dagens DN kompletterar han detta förslag med kamp mot svartarbete så att skatteintäkterna ska öka. Han avvisar bestämt - lite överraskande - ökade obligatoriska avgifter, samt - mindre överraskande - sänkta skatter, det sistnämnda med motiveringen:

"Antingen finansieras merparten av den förbättrade välfärden gemensamt med skatter. Då går det att fördela och utjämna välfärden mellan individer, regioner och generationer. Eller så betalas välfärden individuellt på en marknad med avgifter och försäkringar. Då fördelas den efter inkomst och förmögenhet. Ett skiktat samhälle uppstår där vissa kan ta del av det bästa som marknaden har att erbjuda medan andra får nöja sig med det enklaste."

Det är här det blir fundamentalt fel. Idag tvingas alla in i de offentliga systemen. När dessa system ska göra allt åt alla räcker inte resurserna. (Plus att monopol utnyttjar resurser dåligt.) Alla får halvdålig standard. Och det har inte med omfördelning att göra. Blott två av tio skattekronor omfördelas till andra, resten går in i system som jag själv får lika stor del i. Skulle skatterna sänkas på den del som ändå går till mig själv är skillnaden bara att jag själv får bestämma hur pengarna används. Därtill går de till konkurrerande företag som levererar effektivare. Omfördelningen, däremot, kan behållas och även ökas. När det offentliga fokuserar på ett basutbud främst för dem som inte kan betala räcker resurserna längre. Resultat: Bättre offentligt utbud för dem som använder det, bättre privat utbud för dem som använder det. Och med rejält sänkt skatt kan majoriteten snabbt finnas i grupp två. Bättre välfärd för alla.

<-- Home
RSS 2.0