Johnny Munkhammar skrev på denna blogg från 2004 till sin död 2012. Bloggen är upprätthållen som ett minne och som referens till Johnnys arbete av Johnny Munkhammars minnesfond.

This blog was operated by Johnny Munkhammar from 2004 until 2012 when he passed away. This blog is now in a memorialized state and operated by the Johnny Munkhammar fund.
Prenumerera på nyhetsbrevet munkhammar.org
Thursday 2019-08-22, 20:48:38

2005-05-24 23:09:55
Reinfeldt vann på stilpoäng. Vi som är intresserade av ideologi, ekonomisk analys och nya perspektiv bör inse att sådana sällan tar plats i vanliga valdebatter. Istället blir det mycket personlig trovärdighet, symbolspråk, konkreta exempel och retoriska slängar. Som valdebatt betraktad var den första duellen mellan Persson och Reinfeldt riktigt bra. De smått torftiga och halvdant förberedda svenska valdebatterna från förr har ersatts av något som är klart nära amerikansk debatt, slipat och avancerat.

Debatten präglades tydligt av värden; etik, normer, moral. Också det en lärdom från den senaste amerikanska valdebatten. Reinfeldt talade - för den sakintresserade frustrerande mycket - om känslan hos den arbetslöse, stolta föräldrar, kvinnors trygghet, med mera. Och det är starkare än aldrig så slående siffror, samband och system. Persson är också skicklig på den punkten, men hänvisar till helt andra känslor - framför allt rädsla. Hans ambition är att skrämma människor till sig - han inser att han aldrig blir omtyckt. Reinfeldt vill locka människor till sig.

I sak var Persson fullständigt bedrövlig. En bisarr kombination av "best of" från de tommaste slagorden på första maj och en kompott av utfall från tidigare valrörelser. Att han skulle ägna sig åt sitt favorittema, att han fick reda upp den kris som den förra borgerliga regeringen skapade, tedde sig osannolikt. Krisen är länge sedan, men framför allt är hans påstående de senaste decenniernas absolut största politiska lögn i Sverige, vilket varenda ekonom vet och t o m Persson har sagt själv.

Reinfeldt var överraskande offensiv, om än typiskt lugn, och upprepade väl sin utgångspunkt om människans frihet och makt över vardagen och vikten av att fler kommer i arbete. Med lite humor, småfräcka repliker och en framåtblickande optimism klarade han Perssons angrepp väl. Och han kan inte driva en radikal förändringsagenda när han talar till hela folket, varav en majoritet är beroende av staten och oroas för hastig förändring. Men han borde ha varit tydligare med varför moderaterna vill dra ned de offentliga ersättningarna och bidragen. Mindre stat, mer makt till den enskilde. Lägre bidrag, lägre skatt. Lägre ersättningar, mer pengar till vården.

Persson har verkligheten emot sig. Och sin egen politik - i den mån den finns. Den borgerliga Alliansen är inget under av radikalism och ideologi, men de har både idéer och vilja. Och de är mer eniga än den internt krigande samling som Persson representerar.

Se debatten här - >

<-- Home
RSS 2.0