04/06/2005 10:46:45 am
Vilken framtid för euron? Italiens socialminister Roberto Maroni argumenterade igår för att Italien borde lämna euron. Trots att folkomröstningarna och euron inte har något med varandra att göra - euron finns med eller utan konstitution - valde han att yttra detta nu. Euron har också tappat i värde mot dollarn, vilket beskrivs som ett problem trots den kritik som har funnits i flera år om att den är för stark.

Maronis argument är att Italien, vars ekonomi är i dåligt skick och i The Economist beskrevs som "the real sick man of Europe", behöver en nationell valuta och ränta för att kunna bedriva konjunkturpolitik. Att en minister uttrycker det han alltid har tyckt betyder förstås inget, men sakfrågan är intressant. Ingen valuta är för evigt och självklart ska ett land kunna lämna euron.

En rad länder i Öst- och Centraleuropa är på väg in och lika väl skulle ett land kunna lämna den gemensamma valutan. I Italiens fall torde det dock vara minst lika intressant i så fall med en valuta för norra Italien och en för södra, eftersom de ekonomiska skillnaderna mellan dessa är lika stora som mellan några delar av dagens euroområde. Men varför skulle ett land med ekonomiska problem lämna euron?

Italien har kostnads- och strukturproblem. Om landet har en nationell valuta och ränta, och via dessa kan bedriva keynesiansk konjunkturpolitik, löses då verkligen dessa problem? Nej, detta är ett sätt att släta över problemen tillfälligt. Och det är därför Maroni önskar denna enklare utväg. Nu finns inte denna utväg och således rasar en debatt om hur de verkliga problemen ska tacklas, i Italien, Tyskland, Frankrike - med flera länder. Euron är inte en guldmyntfot, men fyller samma funktion i form av att stänga den traditionella politiska fuskvägen.