Johnny Munkhammar skrev på denna blogg från 2004 till sin död 2012. Bloggen är upprätthållen som ett minne och som referens till Johnnys arbete av Johnny Munkhammars minnesfond.

This blog was operated by Johnny Munkhammar from 2004 until 2012 when he passed away. This blog is now in a memorialized state and operated by the Johnny Munkhammar fund.
Prenumerera på nyhetsbrevet munkhammar.org
Tuesday 2019-08-20, 05:01:30

2005-08-22 10:37:32
"Do you have what we in Sweden call friår?" Den mest träffande delen av Lars Leijonborgs inledningstal på Folkpartiets nu avslutade landsmöte var onekligen liknelsen med den kända historien om Björns Borgs tränare som fick motorstopp i Frankrike och frågade efter en skiftnyckel. Leijonborg har rest runt i det Kina där ekonomin, antalet jobb, företagen och lönerna exploderar. Tanken att där fråga om de har friår belyser onekligen Sveriges problem väl.

Hela Leijonborgs inledning handlade om Sveriges roll och möjligheter i en globaliserad värld. Tonen var optimistisk och budskapet att "Sverige kan". Befriande med ett brett perspektiv utanför ankdammens prat om ersättningar och procentenheter! En god analys av den globala utvecklingen. Men tyvärr slutsatser för politiken som var alltför försiktiga och förlegade. En del bra, men alltför lite.

Vi ska inte dra ned den stora staten med sina höga skatter, omfattande bidrag och stora offentliga monopol, hette det. Då får vi "tiggare på gatan". Det är en felaktig världsbild, så uttrycker sig den som har accepterat en socialistisk syn på ett fritt samhälle. En stor stat är inte en garant för välfärd, den är det främsta hindret för fler jobb, högre tillväxt och en utveckling av moderna välfärdstjänster.

Tas inte analysen om den dramatiska omvälvningen av vår värld vidare till konsekvenserna för Sverige kommer vi att förlora. Och då har vi själva sett till att Sverige inte kan. En stor stat bestraffar arbete, företagande och utveckling, och belönar motsatsen. Den hindrar den nya tjänstesektorn inom välfärd. Gamla jobb skyddas, vilket hindrar framväxten av nya. Man kan inte ha kvar den modellen och samtidigt tro att vi ska lyckas, det är som att be om stekta snöbollar.

Folkpartiets problem är således inte den nu omdebatterade tendensen mot en rättsstat som sätter tydliga gränser - tvärtom, en tolerans gentemot brott undergräver toleransen mot allt annat - utan att man står fast vid den s k socialliberalismen. Och detta är inte bara semantiskt en kompromiss mellan socialism och liberalism, utan även innehållsligt. Med den utgångspunkten kan lösningarna inte bli mer än max halvbra.

Läs "Beslut i korthet" från landsmötet här - >

<-- Home
RSS 2.0